Det finns platser i Värmland där man kan stå på en bro och höra tre århundraden på samma gång: forsen, som lät likadant redan på 1600-talet, och valsverket, som fortfarande går. Munkfors är en sådan plats.
1670
Här, där Klarälven bryter fram i en fors som var för god att lämna orörd, slogs den första härdhammaren upp 1670. Ett vanligt järnbruk, i en tid när Värmland var fullt av dem. Vad som gjorde Munkfors annorlunda kom senare. 1812 restes bruksherrgården som fortfarande står kvar vid Bruksparken. 1829 köptes anläggningen in av Uddeholmsbolaget, som redan då var på väg att bli en av landets tyngsta industrikoncerner — med järnbruk i Hagfors, Degerfors och Nykroppa, pappersbruk vid Skoghall och egen kraftverksrörelse.
Martinugnen
1868 stod landets första martinugn för ståltillverkning i drift här. Inte i Stockholm, inte i Sandviken. I Munkfors. Martinverket som byggdes 1877 finns fortfarande kvar vid Gamla bruket, bevarat som det var. Metoden att kallvalsa stål — pressa det till band utan att värma upp det igen mellan varje steg — togs i drift på 1880-talet och gjorde namnet Munkfors känt utanför länet. Kallvalsat stål från en liten ort vid en fors i Värmland, sålt vidare till verkstäder i hela Europa.
Det som är kvar och det som lever
Martinprocessen kördes fram till 1941. Sen kom nya metoder, nya ägare, en stålkris på 70-talet som slog undan benen för halva svenska stålindustrin. Uddeholms stålrörelse i Hagfors och Munkfors blev 1990 en del av österrikiska Böhler-Uddeholm. Idag är det Uddeholm Strip Steel som kallvalsar bandstål på platsen — samma process, delvis samma byggnader, ett annat sekel.
Bruksmiljön är klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Arbetarbostäderna längs Göthbergs väg står kvar i originalskick, och Föreningen Gamla Bruket driver ett museum i den gamla anläggningen — öppet för den som vill se var det hela började, inte bara läsa om det.
Källor: Länsstyrelsen Värmland, Uddeholm, Företagskällan.