Klarälven kommer in i Sverige uppe vid Långflon och rinner söderut genom hela Värmland innan den mynnar i Vänern vid Karlstad. Räknar man med Trysilelva på norska sidan är det landets längsta vattendrag. Men det som gör älven värd en egen text är inte längden. Det är vad den användes till.
Timret
I över hundra år var Klarälven en transportled. Stockarna märktes med ägarens bomärke uppe i skogen, rullades i vattnet och fick följa strömmen ner mot sågverken och massafabrikerna vid Vänern. Flottningen var ett eget yrke med egna verktyg, egen vokabulär och ett rykte om sig att vara farlig — vilket den var.
Den sista flottningen i Sverige gick här, 1991. Efter det tog lastbilarna över helt.
Vad som finns kvar
Ganska mycket, faktiskt, om man tittar efter. Flottningsdammar och skibord ligger kvar längs biflödena. På sina håll står resterna av bommar i strandkanten. I Dyvelsten strax norr om Karlstad finns ett flottningsmuseum i den gamla skiljeplatsen, där stockarna sorterades efter bomärke innan de gick vidare.
Älven i dag
Timmerflottning har blivit turistnäring. Man bygger sin egen flotte av stockar uppe kring Branäs eller Stöllet och låter strömmen ta en söderut i två, tre eller sex dagar. Det går ungefär i gånghastighet. Somliga tycker att det är det tråkigaste de gjort. Andra bokar om året efter.
Fisket är den andra saken. Klarälvslaxen är en egen stam, den enda kvarvarande beståndet av storvuxen insjölax i landet, och den vandrar upp genom älven från Vänern. Bestånden är hårt trängda av vattenkraften, och stora ansträngningar görs för att få fisken förbi kraftverken.
Om du bara har en dag i Värmland och vill förstå landskapet: kör längs älven, inte på E18.